1877 Cavaillé-Coll
St Bernhard ~ Mainz-Bretzenheim, Tyskland

Hauptwerk Virtual Pipe Organ © 2004 OrganArt Media

Historik

Aristide Cavaillé-Coll (1811–1899) anses vara skaparen av den symfoniska orgeln, och hans betydelse för inte bara den franska orgelbyggnadskonsten utan även den engelska och tyska kan knappast överskattas. I hans orglar förenas klassiskt franskt orgelbyggeri med nyheter som överblåsande flöjtstämmor och utomordentligt effektiva svällverk, horisontellt monterade rörverk i spansk stil och stråkstämmor i sydtysk stil.

1877 Cavaillé-Coll, Mainz ~ Orgelhus och spelbord

Cavaillé-Colls orglar med sin dynamiska, symfoniska klang fick en helt avgörande betydelse för en hel generation med tonsättare vilka här fann inte bara en helt ny klangvärld utan också speltekniska innovationer som gjorde det möjligt att skriva orgelmusik av ett slag som aldrig tidigare hade hörts. De stora franska orgeltonsättarna från mitten av 1800-talet och framåt — Franck, Widor, Guilmant och Vierne för att bara nämna några — var alla djupt influerade och inspirerade av denna rika och dynamiska klangvärld som bland annat gav upphov till en helt ny musikform, den romantiska orgelsymfonin.

Cavaillé-Coll-orgeln i Mainz har en mycket intressant historik som har kunnat rekonstrueras tack vare information från ättlingar till en av orgelns tidigare ägare, Paris-arkitekten Patrice Comte, samt efterforskningar som orgelbyggarna Berger och Swiderski bidragit med.

1877 Cavaillé-Coll, Mainz ~ Registerandrag

Orgeln byggdes 1876–77 för St Ferdinand et Thérèse de l'enfant de Jésu, en liten Paris-kyrka belägen i hörnet av Rue St Ferdinand och d'Armaillé, inte långt från Place de L'Etoile. Men när orgeln väl stod klar fick församlingen ett oväntat tillskott i kassan och ville ha en större orgel. Cavaillé-Coll blev förstås inte ledsen för detta utan tog sig gärna an uppdraget att bygga ett nytt, större instrument. Den överblivna orgeln satte han i stället upp i sin verkstad, där den sedan under många år användes för utprovning av nya tekniska lösningar, men även som demonstrationsinstrument och som konsertinstrument (det anordnades regelbundet konserter i verkstadens stora monteringshall med framför allt nybyggda, leveransklara orglar).

Orgeln kom att stå i Cavaillé-Colls verkstad som avancerat testinstrument under många år, och dess påkostade utförande och sofistikerade mekanik visar på den orgelbyggnadstekniskt höga nivå som kännetecknar Cavaillé-Colls senare verk (och som han tillämpade bland annat vid byggandet av mästerverket i St Ouen i Rouen 1890). Det antas att orgeln användes som testinstrument ända fram till början av 1890-talet, varefter den har fått förbli oförändrad.

Orgelhuset i massiv ek är betydligt äldre än orgelns klaviaturer och inre delar. Cavaillé-Coll återanvände gärna gamla orgelhus, och så även här — vissa delar av Mainz-orgelns fasad är över 250 år gamla. Som den skicklige möbelsnickare Cavaillé-Coll var är gammalt och nytt material mästerligt integrerat, där till och med orgelbänken utsmyckats med friser, snäckor och änglahuvuden i samma stil som fasaden.

1877 Cavaillé-Coll, Mainz ~ Koppel och svällare

Nu till orgelns fortsatta öden. Ovan nämnde Patrice Comtes farmors mor Cécile (1869–1950) köpte år 1912 orgeln från Cavaillé-Colls efterträdare Charles Mutin som övningsinstrument för sin dotter Hélene, vilken var väninna till Nadia Boulanger och tillika Boulangers första elev. Familjen bodde i ett hus på Rue d'Anjou stort nog att hysa en tvåmanualig piporgel som från början var avsedd för en kyrka! Boulanger, som förutom världsberömd pedagog också var organist i Paris-kyrkan St Madeleine, kände förstås väl till vilket förnämligt instrument som stod i familjens hus när väninnan Hélenes mor dog år 1950. När huset såldes 1951 kan man förmoda att hon kan ha medverkat till att orgeln hamnade i Oratoire de Louvre, den största lutherska kyrkan i Paris, där orgeln tjänstgjorde fram till slutet av 1960-talet.

1971 lånades orgeln ut till en liten församling i Suresnes utanför Paris av Nadia Vergniaud, Patrice Comtes mor och även hon elev till Nadia Boulanger. Där användes den vid varje söndagsgudstjänst fram till 1997 då en stor renovering på grund av mekanisk uttröttning och problem med luftförsörjningen var oundviklig. För att att hålla kostnaderna nere försökte församlingen att själva reparera orgeln, men insåg snart att detta var ett jobb för experter och det fanns det inga pengar till. Med hjälp av orgelbyggaren Francois Delangue etablerades kontakt mellan församlingarna i St Bernhard och Suresnes. Eftersom orgelns ägare Patrice Comte var intresserad av att orgeln restaurerades och fick ett nytt hem sålde han den till den katolska församlingen St Bernhard i Mainz. Församlingen beslöt att en stor restaurering med återförande till originalskick skulle göras, och uppdraget gick till de franska orgelbyggarna Claude Berger, Clermont d'Hèrlaut och Jean-Pierre Swiderski.

Den 17 december 1999 kunde så den första och enda 'äkta' Cavaillé-Coll-orgeln i Tyskland invigas av Daniel Roth, titulärorganist i St Sulpice i Paris (det finns ett par orglar till som bär Cavaillé-Colls namn, men de är byggda av hans efterträdare Charles Mutin). I anslutning till orgelinvigningen anordnades påpassligt ett internationellt symposium till 100-årsminnet av Aristide Cavaillé-Colls död.

1877 Cavaillé-Coll, Mainz ~ Virtuellt spelbord (hämta större bild i nytt fönster)

1877 Cavaillé-Coll, Mainz ~ Virtuellt spelbord, utökad version (hämta större bild i nytt fönster)

Disposition

Totala antalet stämmor i originaldispositionen är 15. Den utökade versionen har 21 stämmor, där de tillagda stämmorna har skapats virtuellt med det inspelade ljudmaterialet från orgelns originalstämmor som grund. Stämningen är A=440 (+30 cent) och temperaturen liksvävande. Mekanisk traktur och registratur. Manualomfång C–g3, pedalomfång C–f1.

Den utökade versionen har dessutom vissa spelhjälpmedel som brukar finnas i Cavaillé-Colls större orglar såsom typiska stämkombinationer, Pédales des combinaisons samt manual- och oktavkoppel med Barker-maskineri.

Inspelningsfakta

Orgeln spelades in i januari 2004 för Hauptwerk 1 med 4-kanalsteknik vid 44kHz och 16-bits upplösning. Samplesetet kan läsas in och köras i Hauptwerk 2 och 3, men kan inte utnyttja de extra funktioner som senare versioner har.

Demoinspelningar

Det finns ett antal demoinspelningar på producentens webbplats, varav ett flertal livedemos av hög musikalisk kvalitet (inspelade direkt till hårddisk):

OrganArt Media > Instruments > 1877 Cavaillé-Coll > Demos

Systemkrav

Nedanstående datorförslag är vårt standardförslag, som egentligen inte alls behövs för att köra Mainz-orgeln (en översikt av minneskraven finns här) — det räcker faktiskt med en P4, Windows XP i standardversion och 2 GB internminne.

###

För vidare information och prisuppgifter, maila eller ring 0320-33030 för personlig kontakt.